Idag har jag inget inplanerat och det är då tröttheten verkligen kommer över mig, för de dagar jag har saker att göra så håller jag igång, för det mesta i alla fall. Men när jag är ledig och inte håller igång från början, ja då kommer den totala utmattningen över mig. Armarna känns som bly, huvudet är i en enda dimma, känns grötig och bortdomnad, ögonen svider och känns tunga, bara att ta ordentliga djupa andetag känns som en ansträngning. Jag vill bara lägga mig ner och sova men samtidigt är jag inte trött på det sättet. Jag har ont i axlarna, och i mitt högra pekfinger, tror jag låg på det kostligt när jag sov igår... Och förkylningen har inte riktigt gått över än, snorig och ont i halsen, samtidigt är jag inte helt säker på att det verkligen är förkylningen längre, det kan lika gärna vara CFSet som har sig ett skov. Och är det så ja då borde jag kanske ta och yoga ändå. Men jag har verkligen ingen ork. Tror det var tre veckor sen sist nu, jag som hade bestämt mig för att inte låta det gå så länge mellan passen, att jag skulle hålla igång och gå dit trots tröttheten för jag vet att det är bra för mig. Men samtidigt vet jag att är jag helt slut, för slut, ja då har ju även yogan motsatt effekt. och det är så jävla svårt för mig att avgöra vart på trötthetsskalan jag ligger. När jag borde gå emot tröttheten och gå på yogan ändå och när jag ska lyssna på kroppen och vila. Jag är så jävla trött och jag är så jävla trött på att vara så jävla trött. Värdelös det är vad det får mig att känna mig. Helt jävla värdelös. Vad är det för ide med att kämpa när kroppen ändå inte orkar med? nu är det inte längre bara psyket jag behöver kämpa med, nu är det även kroppen som har svikit mig.