Det går fort nu. Dagarna blir tydligt kortare.
Jag brukar älska hösten, den kyliga luften men varma solen, dofterna från den förmultnande naturen, färgerna. Men i år fylls jag bara av en sorg och en rädlsa.
Sorg över livet som passerar förbi medans jag sitter på avbytarbänken.

Rädsla för den mörka kalla vintern som följer efter den vackra hösten. Den långa gråa tunga vintern som aldrig tycks ta slut.