Imorse väcktes jag av väckarklockan, efter lite mer än 9 timmars sömn, och min kropp skrek NEEEEEEEJ! Den var inte det minsta utsövd eller utvilad. Men jag pallrade mig upp för att ta mig iväg till den andra veckan på smärtrehab. Näsan har börjat rinna och halsen gör lite lätt ont, jag känner även att det är på gränsen till att öronen ska börja göra ont, ett tydligt tecken på att min kropp tycker att det är för mycket. Kroppen skriker, huvudet känns som om det ska sprängas och ögonlocken är tunga, jag vill bara lägga mig ner och blunda. Sova och få vakna utvilad, något jag inte vet om jag någonsin kommer att få uppleva igen.