Idag har jag så jävla ont i kroppen att jag bara vill skrika!

Det värker i alla leder, innunti ben, armar och rygg och det känns som om jag har blåmärken överallt, främst på benen. Och så kan vi ju lägga lite mensvärk på det bara för att göra dagen än lite trevligare.
Förutom detta är det ju även den vanliga huvudvärken, fast snäppet starkare, och halsontet som kommer med de perioder då det blivit "för mycket".

Jag vill skrika, gråta, banka huvudet i väggen, slänga kroppen i marken. Men jag gör inget av det. Hopplösheten tar ut gråten. Huvudvärken gör det omöjligt för skriket. Och att mörbulta min kropp än mer skulle inte göra det bättre.

Imorgon väntar ännu en lång dag. Introduktion för smärtrehabiliteringen och läkarsamtal. Ska bli spännande och intressant. Men jag är rädd för att heldagarna på rehabiliteringen kommer att bli för mycket för mig och att jag bara kommer att bli försämrad.
Misslyckas även med detta,
som med allt annat.