Sep. 09, 2015

Maten går bättre. Överenskommelsen var att när jag fick maten att fungera så skulle jag få börja på smärtrehab. Det är det som har varit motivationen för mig. Och jag har nu börjat kunna släppa på tvången på vad och när jag ska äta. Jag räknar inte heller längre hur mycket jag äter per dag. Men jag tror ändå att jag fortfarande ligger lite i underkant. Och det "farliga" med det är att det är då jag brukar gå upp i vikt, förbränningen fortsätter vara dålig för att det inte är tillräckligt men det är ändå mer än alldeles för lite så därför lägger kroppen på sig. Oftast blir det bra ett "ordentligt" mål mat om dagen, och det är inte ofta det är full portion. Men jag äter flera mellanmål så det jämnar ut sig någorlunda. Ett av problemen är att jag inte orkar laga mat, tänka ut vad jag ska ära och handla. Det är sällan jag kommer ut hemifrån nu för tiden. Jag orkar inte. Har ingen lust. Jag har sällan heller någon apetit, något sug efter mat, även om jag känner hunger.
Någon kontakt med SCÄ har jag inte längre. De suger. Min behandlare var värdelös. Under de tolv veckorna jag var på dagvården fick ingen hjälp alls med hur jag skulle få maten att fungera hemma eller med att lära mig hur en normal portion ser ut, trots att det var det jag påpekade var mina problem. Redan från början fungerade det för mig att äta när jag var på dagvården, den "duktiga flicka" jag är. Och jag sa det till dem, jag tog upp att det inte var några problem med att äta när jag var där men att det fortfarande inte fungerade när jag var hemma. Trotts detta fick jag aldrig hjälp med hur jag skulle få det att fungera hemma. Vi jobbade inte alls med det.
Även nu i efterhand när jag har haft boostersamtal (endast två) och jag tagit upp de problemen så har jag inte fått någon hjälp med det, utan det har varit kallprat om helt andra saker (vädret under sommaren och lite annat...) och nu sist så avslutade min behandlare samtalet med, "ska vi boka in ett nytt samtal eller det kanske är bättre att ta en paus ett tag så får du återkomma om du vill ha några mer boostersamtal... Ööh okej?!

Rise and rise again, until lambs become lions

Min kamp för att komma tillbaka till livet och lära mig leva med fibromyalgi och kroniskt trötthetssyndrom.

RSS 2.0