Förkylningen har gjort att jag inte sovit bra de senaste nötterna och det påverkar min fibromyalgi mycket. Kroppen skriker när jag vaknar, för lite sömn, för lite syre för att jag är så täppt. Igår var det sagoberätterskan på förmiddagen, jag gillade inte historien och var för trött med ont i armanrna och händerna så jag ritade inget efteråt, orkade inte processa berättelsen, fann ingen inspiration till att måla nått från den. Lunchen blev återigen ute på Legumes. På eftermiddagen var det mindfullness, liggande kroppsscannin. Jag behövde det, passade på att sova en stund.

 

Idag har jag näst intill bara legat i soffan med en filt över mig. Omotiverd och trött. Men jag har ätit det jag ska på dagvården i alla fall. Även idag åt vi ute på Legumes. De har uteservering nu och det är så skönt att kunna sitta ute i solen och få tänka på annat för en stund.

 

Efter lunch fortsatte jag att ligga i soffan och halvsova tills det var dags för läkarsamtal. Jag tog upp att jag var osäker på om jag borde gå kvar på dagvården. Jag får det ju inte att funka hemma så kanske är jag inte tillräckligt motiverad? Det är även för att jag inte orkar kämpa, inte orkar känna, och med ökat matintag så kommer mer känslor, känslor jag inte orkar hantera. Läkaren försökte övertala mig, pratade om hur kroppen behöver näring, hur mycket som går åt bara till kroppens vitala funktioner. Att kroppen till slut dör om den inte får nåring. Och jag tänkte för mig själv att det kanske skulle vara för det bästa.
Jag har inte gett upp än, jag tänker gå till dagvården imorgon med, men jag vet faktiskt inte hur jag ska göra, jag vet inte hur jag ska klara att hantera mina känslor på ett icke destruktivt vis.