15e dagen på Iris

Fredagen flöt på. Trummor, xylofon improvisation och sång på musikterapin. Jag vet inte riktigt vad jag tycker om musikterapeuten. Jag får känslan av att hen är en sån som favoriserar, ger de med mer erfarenhet av musik mer uppmärksamhet och uppmuntran, och sådant beteende gillar jag inte och anser absolut inte hör hemma i ett sådant här sammanhang! Men jag gillar musiken ändå, att få slå på trummor och improvisera gemensamt på träinstrument.
Vi gick återigen ut och åt på Legumes, det blir så mycket lättare och avdramatiseras än att äta på dagvården. Hade tänkt smita efter lunch egentligen, vi hade ju ändå ingen terapigrupp. Men de jag gick ut och åt med övertala mig att stanna, och vi satt och pysslade tillsammans under eftermiddagen. Istället för att äta mellanmål på dagenheten så mötte jag upp min sambo i stan och åt frozenyoghurtglass. Vi köpte med oss från Gallerian och satte oss i utkanten av Kungsträdgården och kollade på folkhavet av människor som trängdes under körsbärsblommorna för att ta de obligatoriska vårkorten.



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Rise and rise again, until lambs become lions

Min kamp för att komma tillbaka till livet och lära mig leva med fibromyalgi och kroniskt trötthetssyndrom.

RSS 2.0