Igår blev det inget inlägg. Efter Iris åkte jag in till stan för att träffa en vänn som var på besök i stan och som jag inte träffat på över ett halvår, och när jag kom hem var jag så trött att jag inte förmådde mig att skriva något. Igår hade vi läkandeberättande på förmiddagen, något som jag tyckte lät mycket flummigt men som visade sig vara intressant. Det var en kvinna som kom och berättade en kort historia och efter det fick vi rita en bild av något som vi fastnat för i historien, namnge bilden och skriva ner en känsla som den representerade. Sedan talade vi om våra bilder och det var faktiskt givande. På eftermiddagen hade vi mindfulness, något som jag kan tycka är mycket jobbigt och ångestframkallande, men det var helt okej. Vi körde först några lättare yogaövningar och sedan en så kallad kroppsscanning. Lunchan blev återigen pyttipannan, den här gången var den inte lika oljig och smakade bättre, det kändes även bättre då efteråt än dagen före. Dagen flöt på fort men det tar ändå mycket på krafterna och min kropp gör väldigt ont av fibromyalgin. På kvällen när jag kom hem mådde jag inte alls särskillt bra. Bara att vara en heldag på Iris tar som sagt på krafterna så att åka och fika efter det är ingen bra ide för mig, men jag ville verkligen få träffa min vän nu när hon ändå var i trakterna och vi inte hade setts på så länge. När jag blir så trött är det som om jag inte har någon energi kvar till att må bra eller ha några känslor... Jag känner mig totalt slutkörd och det känns som om det inte är någon mening med nått och som om det aldrig kommer att bli bra. Jag vill bara dra täcket över huvudet och försvinna. Jag vet att jag egentligen bara behöver vila, få sova, och att det då kommer att kännas bättre men just där och då kan det vara väldigt svårt att se det och allt känns väldigt mörkt och hopplöst.