Jag hatar ordspråket "det du inte dör av gör dig starkar", att motgångar är något en stärks av, tar lärdom av, och gör att en kan gå ut på andra sidan med nya erfarenheter att sätta på sitt CV.

Jag har då inte blivit stärkt, jag har tagit mig igenom svårigheter med livet i behåll, kämpat på, men starkare kan jag inte påstå att jag har blivit.

Snarare tvärt om.

Motgångarna har istället stulit en gnista av mitt hopp, varje gång tar de en större och större bit.

De har slagit ner mig istället för att lyfta upp mig och jag undrar om jag någonsin kommer att kunna resa mig med en sådan framtidstro som jag en gång hade.

Om jag någonsin kommer att kunna ha samma sorts drömmar och mål med mitt liv som jag en gång i tiden trodde var möjliga.