De senaste dagarna har varit jobbiga, har varit otroligt trött i kroppen och musklerna, och inflammationen i axeln har blivit värre så nu har jag svårt att riktigt kunna lyfta armen. Med tröttheten kommer också en ökad ångest, jag vet inte riktigt hur kag ska beskriva det, det är som om det inte finns tillräckligt med energi för att kroppen ska orka må bra, det är ett tryck över bröstet, som om jag inte kan andas ordentligt, samtidigt som det känns som om det ska explodera eller kanske snarare inplodera. Det för även med sig att jag känner mig mer lättirriterad, inte på något speciellt men i största allmänhet på människor, blir irriterad när någon går för långsamt framför mig eller för fort så de tränger sig förbi eller på om de verkar vara dömmande eller själviska, eller gubbar och män som tror att de har så mycket större rätt att ta plats och har rätt bara för att de är just av det manliga könet. Allt irriterar mig så mycket mer så att jag bara har lust att be alla att dra åt helvete. Men ibland är jag istället så trött att jag inte orkar bry mig om nått eller lägger märke till någon. Går som i en liten bubbla och önskar bara att jag kunde lägga mig och sova och att när jag vaknade så var allt bra, huvudvärken och muskelvärken var borta och jag kände mig pigg och utsövd.
Kommer jag någonsin att få känna den känslan igen?