v7, dag 23 på Iris

Torsdagar innebär en väldigt lugn dag på Iris då den ända planerade aktiviteten för mig är det korta läkarsamtalet på eftermiddagen.
 
 
Det var strålande sol idag, riktigt sommarväder, så jag bestämde mig för att promenera till dagvården. Var framme strax innan tio, åt mitt mellanmål och sen begav jag mig ut, kollade lite i affärer för att fördriva tiden och köpte ett linne och t-shirt. Sedan drog jag och J iväg till en Arena för att äta lunch. Det vegetariska var grillad polenta med oliver och vitlökssås. Tyckte det saknades proteiner så jag tog bönor från salladsbuffen, och så sallad förstås, lite broccoli och marinerade champinjoner. Polentan var en besvikelse, den smakade ingenting, så jag tog ett par pannkakor för att kompensera det jag inte åt upp av polentan. Efter lunch tog vi kaffe i ta-med-muggar och sattes oss i solen i en park i närheten. Så otroligt skönt att värmen börjar komma, och än så länge är det inte för varmt heller, så det är skönt att sitta i solen.
Läkarsamtalet var snabbt avklarat då jag inte hade något att ta upp, de sa de ser att jag kämpar på bra och försår att det är svårt. De frågade också om jag kunde lova att säga till om jag hade "mörka tankar", som de så fint kallar det, och ville försökra sig att jag gjorde det även om inte min behandlare var på plats. Jag lovade, men jag gjorde det för att jag vet att det är det de vill höra. Just nu har jag inte så mycket eller starka "mörka tankar", känner mig mer likgiltiig, så det känns inte som det är någon fara på det planet.
Efter läkarsamtalet lämnade jag dagvården, orkade inte vara kvar. Vädret var fortfarande fint om än lite blåsigare, så jag bestämde mig för att promenera hem.
 
 
Totalt har jag gått runt 24 km idag. Jag vet att det delvis är ätstörningen som gjort att jag både promenerade till och från SCÄ idag, även om jag skyller på det fina vädret. Det är också för att jag varit så inaktiv de senaste veckorna, dagvården har tagit alla krafter och jag har inte tränat yoga på flera veckor. Känner att jag behöver röra på mig, förbränna...
 



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Rise and rise again, until lambs become lions

Min kamp för att komma tillbaka till livet och lära mig leva med fibromyalgi och kroniskt trötthetssyndrom.

RSS 2.0