Idag var det dags för psykologsamtal igen. Sedan jag fick en fast kontakt i slutet av förra sommaren så har jag haft samtal ungefär en gång i månaden. Egentligen känner jag att jag har behov att ha det oftare. Men jag vågar inte säga till och de vill inte trycka på för hårt och utsätta mig för för mycket stress då jag har de fysiska problemen, eller ja det är i varje fall deras motivering till varför jag inte har samtal oftare. Nu blir det dock sommar uppehåll och min nästa tid till psykologen är först i slutet av augusti. Jag vet inte hur det ska gå att gå utan stöd i 2,5 månad. det är en enormt lång tid när en inte mår bra.
Jag frågade vad jag skulle göra om det gick utför och han sa att då skulle jag ringa honom eller ta kontakt med jouren. Något han vet att jag har svårt för och med största sannolikhet aldrig skulle göra.
Men i slutet av denna månad har jag i varje fall ett läkarsamtal för att förlänga min sjukskrivning, och psykologen sa att om jag känner att det inte är hållbart så ska jag komma och knacka på hos honom efter läkarsamtalet och så skulle vi försöka fixa en tid ändå.
Jag försåt bara inte, om han nu är där, och inte har semester hela sommaren, varför får jag då en tid först i slutet av augusti, efter semestern, och inte en tid där emellan i varje fall?
Det driver på mina känslor av att jag är värdelös och inte är värd hjälp eller stöd.
Jag försöker ta en dag i taget, för tänker jag i längre tidsspann så kommer paniken om hur jag ska stå ut och vad meningen är att leva så här.